Varje måndag har jag "sovmorgon", börjar jobbet först klockan 11. Men ändå känns måndagar som de mest stressiga dagarna på hela veckan, och ändå slutar det med att jag anländer till jobbet tjugo minuter innan jag borde vara där.
Jag antar att det beror på att man är så van att börja tidigare att det blir som att man försovit sig fast man klivit upp i alldeles lagom tid.
Nåja, nu är jag iaf redo att börja arbeta och det ska jag göra också.
Tjing!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar