Svar på kommentar

Svar:
Jag har ständig värk i min nacke, jag minns inte ens hur det känns att inte ha ont. Dock finns det olika grad av smärta, oftast håller det sig på en fullt acceptabel nivå, men jag har dagar jag knappt kommer upp ur sängen.
Nova kom som en räddande ängel och drog mig upp ur den djupaste depressionen, så jag tror absolut att det fanns en mening med att hon blev till och inte upptäcktes förrän det var "försent".
Jag är glad att jag har livet, att jag inte valde att avsluta det när jag mådde som sämst, och att jag lärt mig leva med min smärta.

2007-03-06

5 år har gått sen den där förmiddagen i rondellen då en stressad postman körde rakt in i min bil... 5 år av smärta i nacke och rygg, stundtals riktigt jobbiga dagar.
Första tiden efter bodde jag veckorna hos mamma, när Jonas jobbade, för att få hjälp att ta hand om Rasmus som bara var 8 månader.

Jag sjönk allt djupare ner i en depression som höll på att sluta riktigt illa... När jag tillslut, efter många om och men, kom till smärt-rehab i sunderbyn fick jag hjälp av en psykolog och en arbetstarapeut, jag blev skickad till psykiatrin i Gällivare och fick gå på samtal en gång i veckan. Något som hjälpt mig enormt mycket. Det var nog inte förrän jag kom till den där psykologen i sunderbyn som jag riktigt förstod hur illa det egentligen var.

Den gången jag var i sunderbyn beordrade sjukgymnasten där mig att genast sluta med mina töj-övningar, som jag fått av sjukgymnaster här i Gällivare. Töj-övningarna "höll igång min skada".

Mitt i denna djupa depression upptäcktes en liten "ärta" i min mage. Den "ärtan" visade sig vara 20 veckor gammal och den 12 augusti kom en liten Nova ut. Någonstans tror jag att det var meningen att hon inte upptäcktes tidigare, det var meningen att hon skulle komma och göra livet så mycket mer värt att fortsätta leva.

Nacken har inte blivit hel, men jag har lärt mig hur jag ska leva med min smärta. Vad jag kan och inte kan göra. Stundtals har jag fruktansvärt ont men de stunderna är få, min ständiga smärta håller sig på en helt ok nivå, jag har vant mig vid den helt enkelt. Visst har vardagen blivit annorlunda och jag kanske inte kan leva som en fullt frisk människa, men det här är min vardag.

Anledningen till att jag delar med mig av detta är inte för att någon ska tycka synd om mig, absolut inte. Däremot vill jag berätta att man kan ta sig vidare, ändra sin livsstil och få ett fullt fungerande liv trots att man har en invaliditetsgrad på 11%.

Jag fick ändra mina planer för livet, men jag har iaf ett liv att leva. Att jag inte blev brandman eller polis är inte hela världen. Jag har ett jobb jag trivs jättebra med, även om det bara är ett vikariat, och jag är glad att jag överhuvudtaget kan arbeta som vanligt.

Sorry

Har inte bloggat på ett bra tag, nästan en månad sen. Men jag har haft annat för mig. Tvättat bort hela tvättberget och lite till med den nya maskinen. Jag är så nöjd med mitt val och köp.

Annars händer det inte så mycket intressant i mitt liv just nu, som jag känner att jag vill dela med mig av.

Klick klick

Att det ska vara så svårt att klicka hem en ny tvättmaskin, det förstår iag inte. Det är något vi verkligen behöver just nu. Vi har varit utan tvättmaskinen nu i snart två månader och även om jag tvättat några maskiner hos mamma är tvättberget större än någonsin och garderoben är nästan tomma.

Nä, vet ni vad, jag har nog faktiskt hittat den maskinen som jag vill ha och just nu är det dessutom kampanjpris på den. Varför ska jag tveka egentligen? Nu klickar jag hem den, så det så!

Fy bubblan

Jag har så in i bomben ont i nacken och huvudet idag. Länge sen jag haft sån här värk... Nu har jag så ont att jag mår illa, och inga starkare tabletter har jag hemma. Får försöka klara mig med alvedon. Jag vill egentligen inte ens ta värktabletter, men när man har riktigt ont har man inte så mycket val. Antingen ligger man och kvider av smärta eller så tar man värktabletter och slipper den värsta smärtan.

Har funderat på vad jag gjort annorlunda de senaste dagarna. Jag misstänker att smärtan är så kraftig nu för att jag jobbat 4 heldagar i veckan, pysslat ihop ett födelsedagskort, busat med barnen i snön mer än vanligt och så tror jag att det kalla vädret de senaste veckorna har satt sina spår.

Nåja, det är ingen mening att ligga och fundera på det. Ont har jag och jag vet att jag överlever, jag behöver bara vila lite och imorgon är jag i form igen.

Drömmen om landet

Såg på tv. De påannonserade en ny serie om folk som drömmer om att bo på landet. Sorry men om jag vetat det jag vet idag skulle jag nog varit mer motvillig till att flytta ut på landsbygden än jag var då, för 4 år sedan.

Nu har jag fått lära mig den bistra sanningen. Att vi som bor ute på landsbygden inte år lika mycket värda som övriga kommuninvånare... Vi ska inte räkna med samma service. Att ha barnomsorg, butiker och bensinmackar. Husen är billigare och vi har nära till naturen men all skit vi får utstå, att vi jämnt får kämpa för våra rättigheter som skattebetalare väger knappast upp det hela. Vi får visserligen "glesbygdsavdrag" på bilskatten men hela 32:-/år... Kanske vi ska vara glada för det?

Om vi jobbar i "stan" får vi dra av på deklarationen, vi får tillbaka 30% av det vi betalat för att ta oss till arbetet, det som överstiger 9000:-/år alltså. De som åker från "stan" för att jobba på landsbygden får istället betalt av sin arbetsgivare för att ta sig till sitt arbete.

Men som en av de högt uppsatta i kommunledningen sa; "Ni får skylla er själv för att ni bosatt er på landsbygden, ni kan inte räkna med att få samma saker som de andra i kommunen". Då var det barnomsorg som ifrågasattes. Nu undrar ju jag om det inte är så att vi på landsbygden inte borde betala mindre i skatt också?

"Flytta då", tänker ni nu. Men nej, det tänker jag inte göra. Jag gnäller av mig lite och sen fortsätter jag leva. Jag flyttar inte en meter förrän huset år avbetalat och vi kan ha det som sommarstuga, om jag ens flyttar då. Jag vill bara lyfta fram att det inte är guld & gröna skogar att bo på landsbygden. Det är en ständig kamp om ens rättigheter och samtidigt en enorm frihet med naturen så nära inpå.

Konstig

Igår fick jag höra att man minsann inte alls behöver sträcka kläderna efter tvätt och att hänga byxorna upp-och-ner bara är jobbigt. Inte nog med det så är jag helt dum i huvudet som gör på detta vis.

En snabb googling gav mig rätt, kläder ska sträcka efter tvätt för att behålla sin ursprungliga form. Fast vill man ha sina kläder korta och breda så kan man skita i att sträcka dem efter tvätt.

Byxorna hänger jag upp-och-ner för att de torkar snabbare så. Midjan på byxorna, alltså högst upp på byxan, torkar långsammare än resten av byxorna och då är det, för mig, självklart att den ska hänga fritt och inte dubbelvikt över klädlinan.

Så gör jag, hur gör ni?

Stor tjej

Nova har börjat sova i egen säng, i eget rum. Ni ska bara veta hur tomt det känns i våran dubbelsäng nu... Från att hon var inne i min mage tills nu har hon alltid sovit tätt, tätt intill. Bortsett från någon natt då hon sovit antingen med Jonas på soffan eller hos mommo & moffa. Men de gångerna är så få att man kan räkna dem på fingrarna.

Nu är hon snart 2,5 år och sover alltså i eget rum, i egen säng, hela nätterna. Jag saknar henne... Även om jag många gånger svurit över hur trångt och varmt det blir. Jag försökte tillochmed lika och locka henne att sova med mig, utan någon framgång alls. Hon skulle bestämt sova i sitt eget rum, i sin egen säng.

Hon blir stor alldeles för fort. Min lilla, lilla piga. Snart är både hon och Rasmus vuxna och utflugna ur huset. Fy, vad tomt det kommer bli. Måste nog skaffa fler barn... Undrar just om mannen i huset är med på noterna? Jag vet inte ens om jag själv är med på det.

Blä!

Jag vill göra någonting kreativt.... Skapa någonting, möblera om, tapetsera, måla... ja ni fattar. Men jag har ingen inspiration alls, noll, zero, nada. Helt tom. Så då blir jag helt passiv och ids inte göra någonting alls, annat än ligga på soffan och sura.

För sur blir jag när jag är såhär, vad ska man kalla det, sysslolös.
Nä, bara att lägga sig i sängen och sova så vaknar kan glad och full av inspiration, idéer och intresse. Förhoppningsvis iallafall.

Hujedamig

Idag har jag, som jag befarade, haft riktigt ont. En av mina sämsta dagar... Nåja, man ska inte gnälla när det är självförvållat. För det kan man ju faktiskt säga att det är när jag gjort sånt jag vet att jag får ont av.

Jag överlever och om några dagar är jag i form igen. Ingen mening att deppa ihop över det, finns värre saker här i livet.

Idag har jag, trots min värk, tagit tag i återvinningsskräpet. Alla kartonger, plastförpackningar, glasburkar och PET-flaskor har åkt ut ur huset och sorteras in i rätt fack på återvinningsstationen samt ner i pantmaskinen på affären.

Så mycket annat har jag faktiskt inte uträttat idag. Lekt med barnen och satt räkningar på betalning... ja, det är vad jag gjort idag. Men det räcker gott och väl, dagen är ju inte slut riktigt ännu.

Imorgon är det äntligen arbetsdag igen. Ja ni läste rätt, äntligen. Jag ser verkligen fram emot att åka till jobbet imorgon, helgerna är alldeles för långa för min smak, just nu. Jag blir rastlös redan på lördageftermiddagarna och söndagarna är fruktansvärda... De flesta ogillar söndagar för att de måste gå tillbaka till jobbet dagen efter, jag däremot ogillar söndagarna för att jag vet att jag är ledig ännu en hel dag till. Inte för att jag ogillar att vara hemma med familjen, utan för att jag blir så rastlös.

Flitens lampa har lyst...

Oj vad jag har varit flitig idag. Storstädat sovrummet, bytt gardiner i både sovrummet, vardagsrummet och dessutom sytt nya gardiner till köket.

Jag har även tagit tag i kartonger som stöd och skräpade i vardagsrummet, julsakerna. De tog inte många minuter att sätta bort dem, och så fick man lite extra muskelträning.

Nu ska det ju bli spännande att se vad all denna flit kostar i smärta imorgon. Jag SKA varken stryka gardiner, sy eller lyfta tungt. Men gör man inte det själv så får man vänta och det klarar jag inte av. Dessutom har jag varit så fruktansvärt rastlös idag, har varit hemma alldeles för länge.

Nåja nu blev det ju massa saker gjort, kosta vad det kosta vill, och jag slipper göra det senare...

Mission completed

Imorse bestämde jag mig för ätt påbörja den stora vårstädningen, sovrummet först...

Tog ett tag innan jag kom igång men sen gick allt av bara farten.
De nya gardinerna är tillochmed på plats. Nu måste jag bara köpa likadana till lilla fönstret också. Blev alldeles för tomt där utan.

Här kommer bildbeviset...

Tröttmössa

Jag har sovit riktigt dåligt i natt, vaknat en gång i timmen och haft svårt att somna om. Just nu känner jag mig ändå rätt pigg men tröttheten kommer nog.

Nu är det strax dags att byta om och sätta igång med arbetsdagen, jag har varit inte i god tid och är redan utanför jobbet. Tyckte att det verkade som en bra idé att åka iväg tidigt ifall vägen var dåligt plogad. Det visade sig vara en bra idé för det tog mig 40 minuter att köra, annars brukar det ta 25-30 minuter. Bättre att det tar lite längre tid än att inte komma fram alls.

Igår var vi till malmberget och hämtade en skänk och det var inte bättre väglag då kan jag säga. Kändes som att det tog flera timmar att bara köra dit.

Nytt år igen

Tiden bara rusar iväg. Hoppas bara det nya året börjar bättre än det förra slutade. Våran tvättmaskin har gett upp och nu väntar jag bara på nästa... För en olycka kommer ju sällan ensam, faktiskt oftast 3 åt gången. Dagen innan nyårsafton tyckte den att livet var över, eller den kan ju leva vidare om kan byter motor och kol på den. Men det är ungefär lika dyrt som att köpa en helt ny maskin. Så nu ska jag spana in en jag vill ha vilket kommer ta ett tag för jag nöjer mig inte med vilket skräp som helst... Nåja det skjuter jag in i framtiden nu ska jag sova, imorgon väntas det arbete för mig. Barnen får jullov den här veckan också, är ju så trist för dem att vara de enda barnen på familjedaghemmet. Dessutom har jag bara två arbetsdagar den här veckan, vad jag vet nu.