Såg på tv. De påannonserade en ny serie om folk som drömmer om att bo på landet. Sorry men om jag vetat det jag vet idag skulle jag nog varit mer motvillig till att flytta ut på landsbygden än jag var då, för 4 år sedan.
Nu har jag fått lära mig den bistra sanningen. Att vi som bor ute på landsbygden inte år lika mycket värda som övriga kommuninvånare... Vi ska inte räkna med samma service. Att ha barnomsorg, butiker och bensinmackar. Husen är billigare och vi har nära till naturen men all skit vi får utstå, att vi jämnt får kämpa för våra rättigheter som skattebetalare väger knappast upp det hela. Vi får visserligen "glesbygdsavdrag" på bilskatten men hela 32:-/år... Kanske vi ska vara glada för det?
Om vi jobbar i "stan" får vi dra av på deklarationen, vi får tillbaka 30% av det vi betalat för att ta oss till arbetet, det som överstiger 9000:-/år alltså. De som åker från "stan" för att jobba på landsbygden får istället betalt av sin arbetsgivare för att ta sig till sitt arbete.
Men som en av de högt uppsatta i kommunledningen sa; "Ni får skylla er själv för att ni bosatt er på landsbygden, ni kan inte räkna med att få samma saker som de andra i kommunen". Då var det barnomsorg som ifrågasattes. Nu undrar ju jag om det inte är så att vi på landsbygden inte borde betala mindre i skatt också?
"Flytta då", tänker ni nu. Men nej, det tänker jag inte göra. Jag gnäller av mig lite och sen fortsätter jag leva. Jag flyttar inte en meter förrän huset år avbetalat och vi kan ha det som sommarstuga, om jag ens flyttar då. Jag vill bara lyfta fram att det inte är guld & gröna skogar att bo på landsbygden. Det är en ständig kamp om ens rättigheter och samtidigt en enorm frihet med naturen så nära inpå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar