Idag har jag, som jag befarade, haft riktigt ont. En av mina sämsta dagar... Nåja, man ska inte gnälla när det är självförvållat. För det kan man ju faktiskt säga att det är när jag gjort sånt jag vet att jag får ont av.
Jag överlever och om några dagar är jag i form igen. Ingen mening att deppa ihop över det, finns värre saker här i livet.
Idag har jag, trots min värk, tagit tag i återvinningsskräpet. Alla kartonger, plastförpackningar, glasburkar och PET-flaskor har åkt ut ur huset och sorteras in i rätt fack på återvinningsstationen samt ner i pantmaskinen på affären.
Så mycket annat har jag faktiskt inte uträttat idag. Lekt med barnen och satt räkningar på betalning... ja, det är vad jag gjort idag. Men det räcker gott och väl, dagen är ju inte slut riktigt ännu.
Imorgon är det äntligen arbetsdag igen. Ja ni läste rätt, äntligen. Jag ser verkligen fram emot att åka till jobbet imorgon, helgerna är alldeles för långa för min smak, just nu. Jag blir rastlös redan på lördageftermiddagarna och söndagarna är fruktansvärda... De flesta ogillar söndagar för att de måste gå tillbaka till jobbet dagen efter, jag däremot ogillar söndagarna för att jag vet att jag är ledig ännu en hel dag till. Inte för att jag ogillar att vara hemma med familjen, utan för att jag blir så rastlös.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar