Att det ska vara så svårt att klicka hem en ny tvättmaskin, det förstår iag inte. Det är något vi verkligen behöver just nu. Vi har varit utan tvättmaskinen nu i snart två månader och även om jag tvättat några maskiner hos mamma är tvättberget större än någonsin och garderoben är nästan tomma.
Nä, vet ni vad, jag har nog faktiskt hittat den maskinen som jag vill ha och just nu är det dessutom kampanjpris på den. Varför ska jag tveka egentligen? Nu klickar jag hem den, så det så!
Jag har så in i bomben ont i nacken och huvudet idag. Länge sen jag haft sån här värk... Nu har jag så ont att jag mår illa, och inga starkare tabletter har jag hemma. Får försöka klara mig med alvedon. Jag vill egentligen inte ens ta värktabletter, men när man har riktigt ont har man inte så mycket val. Antingen ligger man och kvider av smärta eller så tar man värktabletter och slipper den värsta smärtan.
Har funderat på vad jag gjort annorlunda de senaste dagarna. Jag misstänker att smärtan är så kraftig nu för att jag jobbat 4 heldagar i veckan, pysslat ihop ett födelsedagskort, busat med barnen i snön mer än vanligt och så tror jag att det kalla vädret de senaste veckorna har satt sina spår.
Nåja, det är ingen mening att ligga och fundera på det. Ont har jag och jag vet att jag överlever, jag behöver bara vila lite och imorgon är jag i form igen.
Såg på tv. De påannonserade en ny serie om folk som drömmer om att bo på landet. Sorry men om jag vetat det jag vet idag skulle jag nog varit mer motvillig till att flytta ut på landsbygden än jag var då, för 4 år sedan.
Nu har jag fått lära mig den bistra sanningen. Att vi som bor ute på landsbygden inte år lika mycket värda som övriga kommuninvånare... Vi ska inte räkna med samma service. Att ha barnomsorg, butiker och bensinmackar. Husen är billigare och vi har nära till naturen men all skit vi får utstå, att vi jämnt får kämpa för våra rättigheter som skattebetalare väger knappast upp det hela. Vi får visserligen "glesbygdsavdrag" på bilskatten men hela 32:-/år... Kanske vi ska vara glada för det?
Om vi jobbar i "stan" får vi dra av på deklarationen, vi får tillbaka 30% av det vi betalat för att ta oss till arbetet, det som överstiger 9000:-/år alltså. De som åker från "stan" för att jobba på landsbygden får istället betalt av sin arbetsgivare för att ta sig till sitt arbete.
Men som en av de högt uppsatta i kommunledningen sa; "Ni får skylla er själv för att ni bosatt er på landsbygden, ni kan inte räkna med att få samma saker som de andra i kommunen". Då var det barnomsorg som ifrågasattes. Nu undrar ju jag om det inte är så att vi på landsbygden inte borde betala mindre i skatt också?
"Flytta då", tänker ni nu. Men nej, det tänker jag inte göra. Jag gnäller av mig lite och sen fortsätter jag leva. Jag flyttar inte en meter förrän huset år avbetalat och vi kan ha det som sommarstuga, om jag ens flyttar då. Jag vill bara lyfta fram att det inte är guld & gröna skogar att bo på landsbygden. Det är en ständig kamp om ens rättigheter och samtidigt en enorm frihet med naturen så nära inpå.
Igår fick jag höra att man minsann inte alls behöver sträcka kläderna efter tvätt och att hänga byxorna upp-och-ner bara är jobbigt. Inte nog med det så är jag helt dum i huvudet som gör på detta vis.
En snabb googling gav mig rätt, kläder ska sträcka efter tvätt för att behålla sin ursprungliga form. Fast vill man ha sina kläder korta och breda så kan man skita i att sträcka dem efter tvätt.
Byxorna hänger jag upp-och-ner för att de torkar snabbare så. Midjan på byxorna, alltså högst upp på byxan, torkar långsammare än resten av byxorna och då är det, för mig, självklart att den ska hänga fritt och inte dubbelvikt över klädlinan.
Så gör jag, hur gör ni?
Nova har börjat sova i egen säng, i eget rum. Ni ska bara veta hur tomt det känns i våran dubbelsäng nu... Från att hon var inne i min mage tills nu har hon alltid sovit tätt, tätt intill. Bortsett från någon natt då hon sovit antingen med Jonas på soffan eller hos mommo & moffa. Men de gångerna är så få att man kan räkna dem på fingrarna.
Nu är hon snart 2,5 år och sover alltså i eget rum, i egen säng, hela nätterna. Jag saknar henne... Även om jag många gånger svurit över hur trångt och varmt det blir. Jag försökte tillochmed lika och locka henne att sova med mig, utan någon framgång alls. Hon skulle bestämt sova i sitt eget rum, i sin egen säng.
Hon blir stor alldeles för fort. Min lilla, lilla piga. Snart är både hon och Rasmus vuxna och utflugna ur huset. Fy, vad tomt det kommer bli. Måste nog skaffa fler barn... Undrar just om mannen i huset är med på noterna? Jag vet inte ens om jag själv är med på det.
Jag vill göra någonting kreativt.... Skapa någonting, möblera om, tapetsera, måla... ja ni fattar. Men jag har ingen inspiration alls, noll, zero, nada. Helt tom. Så då blir jag helt passiv och ids inte göra någonting alls, annat än ligga på soffan och sura.
För sur blir jag när jag är såhär, vad ska man kalla det, sysslolös.
Nä, bara att lägga sig i sängen och sova så vaknar kan glad och full av inspiration, idéer och intresse. Förhoppningsvis iallafall.
Idag har jag, som jag befarade, haft riktigt ont. En av mina sämsta dagar... Nåja, man ska inte gnälla när det är självförvållat. För det kan man ju faktiskt säga att det är när jag gjort sånt jag vet att jag får ont av.
Jag överlever och om några dagar är jag i form igen. Ingen mening att deppa ihop över det, finns värre saker här i livet.
Idag har jag, trots min värk, tagit tag i återvinningsskräpet. Alla kartonger, plastförpackningar, glasburkar och PET-flaskor har åkt ut ur huset och sorteras in i rätt fack på återvinningsstationen samt ner i pantmaskinen på affären.
Så mycket annat har jag faktiskt inte uträttat idag. Lekt med barnen och satt räkningar på betalning... ja, det är vad jag gjort idag. Men det räcker gott och väl, dagen är ju inte slut riktigt ännu.
Imorgon är det äntligen arbetsdag igen. Ja ni läste rätt, äntligen. Jag ser verkligen fram emot att åka till jobbet imorgon, helgerna är alldeles för långa för min smak, just nu. Jag blir rastlös redan på lördageftermiddagarna och söndagarna är fruktansvärda... De flesta ogillar söndagar för att de måste gå tillbaka till jobbet dagen efter, jag däremot ogillar söndagarna för att jag vet att jag är ledig ännu en hel dag till. Inte för att jag ogillar att vara hemma med familjen, utan för att jag blir så rastlös.
